Mina nya äventyr

Här kan ni läsa fortsättningen av mina äventyr: ninablirbonde.blogspot.com

Jennies och mitt nya hem

Hela krokbäcken har flyttat. Jennie och jag hittade världens mysigaste stuga direkt vid Lersjön (typ sju meter). Till Emilia hittade vi också ett hem. Så nu bor vi i typ en liten by. Och våra hyresvärdar är världens snällaste människor. Det är fint att det finns sådana.

 kvällsvy från vårt fönster.

 matplats.

 kökshörna.

 sovplats och vardagshäng.

 framsidan.

 diskställ vid "vårt" förråd.

 VÅR badbrygga. varje morogn tar vi ett bad (på riktigt).

 vy dagstid.

 förråd och fina inredning.

  vårt utedass med plastpåse problemet.

 takkrona.

 köket.

 kylskåp.

 vår hyresvärd. på bild. i vårt hus.

puss och kram

/eure nina

Sommarlov och praktik

Sammanfattning: kaos i skogen, nervösitet, skrattanfall, världens bästa Pablo, gråt och ko-olycka. Avslutningsvis långtråkighet och längtan efter nya äventyr. Livet är helt enkelt ett äventyr. Ja, hur ska vi börja denna fantastiska historia?

 

Vi kan börja med en skogsfest i en skog i Dalarna. En fest som drev mig till vansinne. Oturen började förfölja mig redan här. 

Allt började med KAOS. Och jag älskar kaos, det är väl därför det hela tiden är kaos runt mig. Vi skulle åka från Sunne typ runt två/tre. Sofias kompis Magnus skulle åka med. Skriver ut en vägbeskrivning till festen. Jag skulle hämta paket från Gräsmark, så då fick Elin se mitt nya hem på vägen till Sunne och Simon-upphämtning.  För finaste Elin var på besök! Och det gjorde mig väldigt glad! För hon är bara bäst. Fast det vet alla ni som känner henne ju redan. Det var bra. I Sunne spårade det ut. Simons tåg var försenad. Fast det gjorde inget eftersom vi också var det. Han kom fram samtidigt som vi till tågstationen. Magnus skulle plötsligt åka med Sofia upp till Dalarna. Vi skulle handla, mat och öl. Ingen visste riktigt vart vi skulle, vad det var för något. Och sedan började kängurun krångla. Oljelampan lös. Vi fyllde han med olja. Och började köra från Sunne runt fem tror jag. Och lampan började lysa hela tiden och jag blir hysteriskt. Jag är ju en hysterisk människa. En fruktansvärt hysterisk människa dessutom. Jag trodde han skulle dö. Men han kämpade. Han är duktig. Vi hämtade upp Jennie. Hon gjorde praktik utanför Malung på VÄRLDENS finaste gård! På riktigt! Världens finaste!!! Daniel plockades också upp.

Så kommer vi till Skattungsbyn. Förvirringen är total. Elin och jag hälsar på i jordskeppet och frågar efter vägen. Vi tror vi vet hur vi kommer dit. Och kör in i Skogen. Och kör. Och kör. Det blir allt mer mystiskt. Den sista vägbiten kändes som att man försökte locka oss någonstans för att sedan, vad vet jag… 

Äntligen framme: Det är mygg och knott och mygg ÖVERALLT! Det var förjävligt. Jag kommer aldrig återvända dit på grund av alla dessa blodsugande monster. Ursäkta alla mygg, men det var rent av inte trevligt att umgås i er närhet. Trance är dessutom inte riktigt min musik. Inte en hel helg. Tillsammans med massa (miljontals) knott och mygg. En DJ gillade jag dock mycket skarpt. Hon var sjukt bra och man kunde dansa riktigt massa bra till henne. Det var första kvällen. <-- Inte trance. förlåt, trance. Men annars var det trevligt. Vi badade och lagade sjukt avancerad mat med stormkök (pizza) och dansade och badade och vilade (typ tusen gånger hundra). Så det var riktigt fint det faktiskt. Dessutom var det super mysigt där i den daländska skogen, blodsugarna förstörde bara allt tyvärr. Anordnarna har gjort ett otroligt fint jobb, med fin folketskök och dekorationer i skogen och god stämning. Väldigt fint!  (förutom mini-knotten och myggorna då, men det var ju inte ert fel!)
Det mest komiska var dagen som vi försvann, Elin och jag. Söndagen. Tidigt på morgonen. Vi sprang. För att det kliade överallt, så vi ville åka från djuren. (viss överdramatisering). Elin ramlade. Jag är helt uppkliad. Vi köper mat. Vi gör picknick bredvid soptunnor. Vi skrattar åt allt märkligt. Bilen är bajs igen. Det börjar spöregnar så att man inte ser något. Det slutar. Vi är framme i Falköping. Skänker staden en säck med bröd. Vi säger adjö och jag åker till Broddetorp för att påbörja min praktik dagen efter. USCH, VAD DET KLIADE!!!!

Nu har jag sammanfattat otroligt. Men det får inte plats mer. Ni får fråga om ni har frågor.

Praktiken. Ja, det var ju galet där. Jag lärde mig att härsa. Verkligen. Från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Det var roligt. På riktigt. Det var skönt att verkligen jobba hela dagen. Jag fick vara med att hämta hästen, köra häst (fast egentligen inte. En gång vid härsorna en kortis utan att dra ihop hö och andra gången vagnen hem till gården), separera mjölk, mata höns och galna grisar, hugga ved… Till hemskheterna: Tredje kvällen fick jag en skrattanfall vid middagsbordet och kunde inte sluta. En wwoofare från Spanien, Pablo fick mig att skratta hela tiden. Världens roligaste kille! Vi förstod nog bara hälften av det vi sa till varandra men det var sjukt roligt! Mycket bra människa. Men den kvällen blev han bara för rolig. Vi behövde bara kolla på varandra eller han behövde bara säga ett ord. Det gick inte. Jag kunde bara skratta. Jag skämdes så mycket. Familjen är en väldigt kristen familj. Jag blir lite nervös av sådant. Man svor inte och jag svär väldigt mycket. Kändes det som. Men jag ansträngde mig verkligen att ALDRIG svära. Men ibland kom ett litet fan ut i alla fall och då skämdes jag över det. Och så säger jag ”åh Gud” eller ”Oh Gott” hela tiden. Jag bad husbonden om ursäkt för det för jag visste inte om man får säga så bara sådär eller om det upplevs jobbigt för dem, han sa att det inte gjorde något. Jag kan verkligen inte sånt där eftersom jag är så okristen/oreligiös det bara går. Dum liten flicka var jag. Det var hemsk så skamsen jag kände mig. Jag kände mig lite oförskämt i all min okristenhet, man vill ju inte förolämpa människor som man bor hos (inte andra heller förstås). Jag trodde att jag gjorde de ledsna. Så jag försökte att uppföra mig ordentligt. Mitt huvud är ju lite knas ibland.  Mest av allt skämde jag nog ut mig, haha. Fast det var väldigt spännande att uppleva det hela, lärde mig en hel del. Och då ett skrattanfall, mitt i min förlägna stämning. Jag kunde bara inte hålla mig. Det bara brast. Gick ut ur köket, kom tillbaka och skrattade ännu mer. Det gick inte att stoppa. Det var på onsdagen. Just det, en häst trampade mig på foten också, men det gick bra för det var så gäggamojjigt, så min fot sjönk in. Katastrofdag 1.

Bild snodd från Google (jag hoppas det är ok för dig som har tagit bilden). våra härsor såg typ ut såhär. gigantiskt många, gigantiskt långa. 

Lisa och jag gör hål för en ny härsa. Bilden är tagen av Lisa. Jag har tagit det utan att fråga om lov. Jag hoppas det är ok i alla fall.

På torsdag: Jag skulle få vara med och mjölka för första gången i mitt liv. Jag var dålig. Jag glömde göra rent hennes spenar, så mjölken blev för smutsig och uthällt. Sedan blev allt bara mer hemskt när jag hällde ut ALL mjölk på golvet när jag skulle separera mjölken. Och därefter hände massa mer skit med hämta häst och sådär, men vi skiter i det. Så jag grät. Det var ännu mer pinsamt än skrattet. För jag gråter typ aldrig eller i alla fall inte framför andra människor. Speciellt inte om jag inte känner de. Vad jag skämdes och vad jag kände mig mesigt. Länge sedan, den där känslan. Det var inte så jätte roligt. Katastrofdag nummer två. Lite värre än dagen ett. Högg massa ved också. Det var sjukt roligt!  och skar upp min gummistövel, men som tur inte min fot. 

Och då La grande finale: Katastrofdag 3. Det var en vanlig morgon. Jag gick upp för att hjälpa mjölka. Pratade med husbonden Daniel som vanligt om allt möjligt. Daniel ställde sig sedan vid grinden hos Johan medans jag mjölkade vidare. Och plötsligt hör jag skrik och sedan ramlar jag från min hink på vilken jag satt och kon står på mig. Hon sparkade mig i ansiktet och gick över min bröstkorg. Jag fattade ingenting. Blödde i ansikten och trodde att jag hade ont någonstans i magen/bröstet. Då gick Johan och jag tillbaka till köket. Skulle den dagen rensa ogräs, så att jag inte överansträngde mig. På kvällen ringde min stora syster, sedan min mor, sedan min far - rykten sprider sig snabba i min familj. De tyckte jag skulle åka hem. Direkt. Det var inte bra med ond i huvudet och ont där revbenen satt, sa familj-doktorerna. Jag åt min sista middag på gården och packade sedan mina väskor och stack. Det är helt sjukt- att en hel ko har stått på min kropp. Fast de är ganska små, för det är Vänekossor. Och så stod hon ju inte still, hon flyttade sig ju rätt så snabbt. Sedan åt grisarna upp en levande höna också, vi kom försent för att rädda henne. Det var hemskt. Pablo var helt chockade (jag med förövrigt) när han såg det och ville att jag skulle titta. jag vägrade. Han sa: "it's a disaster." Disaster är nog mitt nya favorit ord. Allt tyckte han var ett disaster. Även jag. Det bästa han sa: "Innan du kom var allt helt vanligt här. alltså vi jobbade mycket och så, men när du kom gick allt bara galet. Massa disaster hela tiden." (fast på engelska då. och han sa att han inte hade skrattat så mycket i hela sitt liv som i den vecka. Det är ju bra. mycket positivt. skratta förlänger livet, har jag hört i en dokumentär) haha, ja det är lite skumt det där med mig och otur. Det bara händer mig. Två praktikveckor blev alldeles snabbt bara en. Det var synd, för jag hade velat lära mig mer om hästar och matförädling. Pablo sa till avsked: "Om du hade stannat längre hade nog gården inte funnits kvar. Eller så hade du dött. You're a disaster." Kanske sant det.
Tack gården för en helt makalöst galen vecka. Det kommer jag inte glömma på första taget. Tack för ett nytt äventyr, även om det var nära att nästa vara lite väl mycket av det galna denna gång.Och tack för all fantastiskt god mat!

 

OBS! egentligen låg jag under bakbenen. Kossan på bilden är en annan i verkligheten. Denna ko är snodd från google (jag hoppas det är ok att jag lånade bilden). men även denna är en Väneko.

mitt ansikte efter några dagar. var typ helt borta efter 3,4,5 dagar. jag kommer inte ihåg. Men vilken tur att kon knäckte revbenet, inte mitt kindben. eller slog ut tänder eller vad som helst. DET skulle varit riktigt jobbigt.

Ett revben blev nog knäckt. Jag har fortfarande ont och nu är det exakt två veckor sedan. Eller revbensfraktur, vad nu det betyder. Huvudvärket försvann efter två dagar och min skramma som var i ansiktet också. Men det där revbenet var bajs. Jag fick/kunde inte göra ett skit. Har haft jätte tråkigt i två veckor. Läst, kollat på gårdar + utbildningar och ätit. Det är typ det jag har gjort. Jag hade så tråkigt att jag till och med sorterade en frimärkessamling. Det säger allt, fast jag måste erkänna att jag blev besviken när pappa berättade att morfars samling såldes. Det måste ju betyda att något fascinerade mig med dessa frimärken i alla fall. Imorgon ska jag göra en cykelutflykt, tänkte göra det igår, men då flög ett bi in i mina korta byxor och stack mig i låret som är super stor nu. Det är klart, vad skulle annars hänt? Att jag ramlade från cykeln och blir anfallen av en räv? Nejdå. Det var i alla fall ingen geting. (har förresten en såndär superstick nu som man rammar i benet när man har blivit stucken. high-tech.)

Haha, min kära mor är rädd nu att alla mina gårdsolyckor är ett tecken på att det inte är min framtid det här med landlivet. Men jag ska fortsätta min kamp mot oturen och försöka igen. Jag lovar att fler äventyr inväntar.

På måndag börjar kursen igen! Snart Urkult också!

Det var det för nu. Utlovar en bättre uppslutning på bloggen framöver.

Puss och kärlek!

/Eure Nina

Spanien vann!

Klart seger åt Spanien! 4-0. Och så taskigt att de bara blev tio på plan också. Jag blev lite ledsen, för italienarna såg så ledsna ut. Det gjorde lite ont. Men Spanien var ju glad. :)

Nu är det trädgårdsskötsel vecka. Ogräs-rens i oändligt stora potatislandet.

Hörs! 

/eure Nina

Halvtid och fotbolls-em

Imorgon vinner Italien fotbolls-em! Det ska bli galet.  För Eelke Emilia och jag ska heja på Spanien, men så vinner Italien och så blir man arg och så. Tokigt. Helt galet.

Vi ska på auktion imorgon! Och så är det gröt-SM i Sunne också. Vi ska försöka hinna med resultat och prisutdelning. Sjukt spännande det där. Mami och papi var här på snabbvisit. Mycket fina föräldrar har jag faktiskt. Smöret rinner iväg. Tiskaretjärn och Kretslopphuset. De gillade det här. De blev kära i Värmland. De vill ha en dotter som bor i Värmland. Ja, man skulle kunna säga att de är Värmland numera. :) Nu överdrev jag en smula, men livet blir ju roligare så.

Jennie är på praktik på världens mysigaste gård, låter det som. Det var fint det. Att hon har det fint. Och att man får höra massa om det sedan. Jag har också hittat en gård. Utanför Skövde. Som gör allt själva, med häst. Det ska bli super spännande att åka dit och lära känna deras gård. De är lite amish eller ababtister eller vad det heter. Kommer bli väldigt spännande det hela! Jag kanske rullar hem till Skåne med häst och vagn sedan, vem vet. Fast jag är lite nervös också. Typ så nervös att jag håller på och kissa på mig hela tiden. (OBS! overdriven again)

Annars är det halvtid på kursen nu. Exakt idag. Prick 24.00. Det är schjukt. Riktigt sjukt. Men tiden rinner. Tiden är så. Och det är väl bra att den rinner, annars skulle man sitta fast i någon sekund och det skulle vara mindre roligt. Faktiskt.

Vi har haft massa djurdagar och rensat ogräs. Nästa vecka har Juliana, Emilia, Maria, Jon, Josefine och jag trädgårdsansvar. Ska bli ytterst spännande hur vi hantera denna utmaning. Jag tror på kaos, kärlek och skratt. Men vi får se. Kanske resultera det hela i kaos, bråk, hat och gråt. Det skulle vara mindre positivt. Men känslor är ju känslor. Trevliga allesammans. (om man är positivist, vilken grupp jag ibland tilltro mig att tillhöra. Fast det kan vara lureier). Men självklart kommer det inte resultera i det sistnämnda, utan mera i ett tv-program med positiv feeling, som man så fint i Amerikat säger. Eller jag tror de säger så. Det vet jag inget om eftersom jag aldrig har varit i det stora landet långt, långt borta.

Nu har det här urartat. Nina har tråkigt. Resultat =kaos-skrivning. Vilket kanske ni tycker är nyckfullt (jag har inte den minsta aning vad det där ordet betyder), men vilket är en tidsslöseri i största meningen. Och tid är pengar och pengar måste vi ha och därför spara. Idag är jag kapitalist. En sån där riktigt ordentligt en. Med kavaj och sträng blick. Alltid med koffert i handen, där det finns pengar och tid i. Tids-spare-kapitalist skulle man kunna säga. Som de där männen i boken Momo. De gråa männen. Jag är en sån. Bara så ni vet.

(nej, jag är inte det. jag hoppas ni hänger med i min lördags-komik. Crème de la crème, den där komiken. Som att ha klättrat upp på en bergstopp. Ifall ni inte förstår kan det här bli jobbigt för mig i framtiden. Känner jag just nu. Lite längst ner i magen (sisådär 1 mm vänster om naveln). Ha, vilken humor, vilket skratt. Jag bjuder på det. Idag gratis, imorgon 1000 kr. Tack och varsågod. 

Sammanfattning: EM, auktion, MaPa besök, trädgårdsansvar, halvtid, praktik, kapitalism.

Tack för mig.

Med vänliga hälsningar,

/Eure nina.

Bra dialekt!

Värmländska ha en sjukt bra grej. Istället för "man kan göra såhär" säger värmlänningen: "en ska göra såhär". Så helt könsneutralt och vackert. Det är definitivt något jag ska försöka ska ta med mig härifrån. Dagens lärdom för er!

Kussi, Nina

En nytt nyhetsrapport från Värmland.

Ja, nu känns det som det är dags igen att skriva några små rader till stora internetvärlden. Mycket har hänt. Därför den långa pausen i skrivandet. Massa från dumma dåtiden har bubblat upp på nytt och nu måste man hantera all denna skit igen. Sjukt dumt. Och så skäms jag och sånt. Mitt humör har en sann svacka, håller på att kämpa mig uppåt just nu. Men det där ska jag inte betunga er med just nu. Sånt jävla trams. Livet är ju en fest, vad fan. Eller hur?

Har varit i Malmö. Underbart fint att ha träffat alla er som jag hann träffa. Er andra ser jag snart en annan gång i snar framtid. Lite tokigt, som Malmö bara är. Fast på ett härligt sätt. General Knas också. Mycket bra. Ja, det var väl Malmö det.

Konferensen var en mindre katastrof. Två tjejer som höll ett föredrag ihop, tog typ upp allt jag skulle säga. Så jag improviserade och gjorde en komedishow av det hela. Folk uppskattade det. Eller de skrattade åtminstone. Men pinsamt var det. Men en upplevelse. Kan man väl kalla det. Kanske. Det som var roligt är att jag märkte att jag verkligen gillar att prata för folk på det sättet och få de att lyssna på något som de egentligen inte bryr de sig ett skit om. Så kanske är det verkligen min framtid att hålla i föredrag om miljön, försöka inspirera och jobba tillsammans med människor. Vi får la se vart det bär av.

Bra stuff nu: Vi var på Ransäterstämman! Min bror, lille-Karli och maria var på besök! Finaste My var också på besök, samtidigt fast en dag senare! Det var helt fantastiskt att ni var här alla. Att ni alla träffades. Ni är väldigt bra. Ska ni veta. Sedan på torsdag efter skolan åkte vi till Ransäter. Vi är Emilia, Josefine, Frida, Hanne (Emilias coola vän) och My. Det var helt fantastiskt härligt. Jobbigt emellanåt eftersom man är en sån katastrof på att dansa, men det var kul också att skämma ut sig. Så blev jag helt kär också. I De Fagra. Väldigt bra band. Från Malmö. Så kolla upp när de spelar, man vill bara dansa och bli skitglad. Framförallt deras barnföreställning var helt magiskt bra. Josefine och jag blev verkligen kära i dem då. :) Josefine är jävligt bra förresten. Måste bara få nämna det här. Ransäter bjöd verkligen på allt: härliga människor, bra musik, roliga dans, dansutskämningar, lite små konstiga män, skratt, sång, glädje, massa bad (massa är en överdrift), långa nätter, bra sällskap, ja allt helt enkelt. Nästa år igen!

Annars har vi i skolan fått ner allt i marken och saker börjar komma upp. Växthuset mår tyvärr inte så bra, men det löser sig nog. Om inte, så är det ju synd, men vad skulle livet vara utan alla dessa snedsteg? Dessutom håller jag på att bli kär i alla som går kursen just nu. Alltså inte kär som ni tänker nu, utan mer att jag verkligen gillar alla väldigt, väldigt mycket gånger tusen nu. Det är ju härligt. Tyvärr kan jag inte dela ut så mycket kärlek just nu, så jag hoppas ni förlåter det. Men nu får ni er första kärlekshälsning allesammans: Jag älskar er! :)

Sedan ska jag försöka bli EM-fantast i år igen, vi får se hur det kommer gå. (Som Elin och jag när det var VM sist. Var det 2010?) Än så länge har jag missat varje match, det suger ju lite. Men imorgon! Då jävlar. Kanske.

Det var nog allt för nu.

Ja, nu önskar jag  era alla en helt fantastiskt fin kväll.

Tusen kärlek!

/Eure nina.

världens coolaste:

http://www.streetartutopia.com

Dauko’s födelsedag.

Ja, det får absolut vara dagens rubrik. Min älskade lillasyster fyller 22 hela år idag! Så ballt. Nu är hon bara ett år yngre igen. Jag har redan fått höra att ni där hemma har tagit bra hand om henne imorse. Tur det. Annars vet jag inte vad jag skulle gjort. Om det finns en man(/kvinna) inte får gilla illa så är det just min lilla syster (och alla andra..). Så GRATTIS FINASTE DAUKO! 

Hur är det annars? Jo, tack det är bra. Jag saknar hemma rätt mycket för tillfället och då blir jag lite ledsen i ögat och inte så trevlig mot de som är här. Men än har ingen klagat, så vi får hoppas att de står ut en litet tag till. Malmö-abstinens är ingen rolig sjukdom. Men om två små helger så står jag där. Och omfamnar era alla förhoppningsvis. Och så dansar och gungar vi till General Knas på Inkonst tillsammans. Och dricker massa öl. Det kommer bli finemang det.

Annars då? Jo vars. Livet är ju som en sten som är i rullning och väntar på att falla i en grop. Vi har hunnit med massa saker. Jag har varit med om mitt första traditionella Valborgsfirande. I Arvika. 20 kr inträde (ursäkta?), de andra kom in gratis. Och så såg jag manskör, och en Sverigeflagga, massa glada svenskar som hurrade till våren, en liten, liten brasa och fyrverkerier. Trevligt, svenskt, lagom. Coolt att ha upplevt det. Absolut. Traditioner är ju lite infekterat tycker jag. Speciellt om man har flagga och skit. Men jag ville komma in dit och så sjöng de inte nationalsången. Då hade jag inte gillat det, inte ens en gnugga. Det är ju gulligt att fira våren. Det tycker jag faktiskt. Dessutom var jag ju tvungen att se det där. Nu när jag är svensk och allt. Saknas bara midsommarfirande nu. Med små grodorna. Plus andra saker som hör till. Det där vet ni bättre än jag. Så jag sätter punkt där. Så att det inte blir fel. Liksom. Ni vet. Sedan gungade vi i en jätte stor gunga jätte länge och kollade på stjärnor och raggare och allmän fulla människor. Trevligt. Fast raggarna var lite jobbiga faktiskt. Kass musik-smak. Dagen innan var vi i Glaskogen (Glada kossor) och tältade vid världens finaste stuga. Vi gôrt när ni kommer hit!

 

AHHH!! Jag lyssnar just nu på världens bästa musik! Les ogres de Barback. Sjukt bra. Lyssna på låten: même pas mal, då lyssnar ni på samma låt som jag lyssnar på just nu och gör mig så jävla glad, och lite sentimental, just nu. Det låter som om de biter i äpple och sånt. Mycket cool. Åh, vad jag vill bo en France och ha en liten farm där och bli kär, och galen, och glad, och fransk, och…

 

Vad mer? Löss. Massa löss. Tokigheter det där. Så ska man döda de. Trycka ihjäl dem med bara händer. Jag har inte gjort det. Det känns taskigt. Men våra tomater är ledsna. Men det kommer nog fixa sig. Sedan har vi fixat växthuset också. Tror jag. ÄNTLIGEN! OCH jaaa - Inte att glömma: Vi fick besök från Skatteungsbyn-kursen. Värsta trevligt. Jakob var med, som många av er känner. Vi ska åka dit och hälsa på snart.

I helgen var Jennie, Daniel, Simon och jag i Broddetorp och hälsade på mina föräldrar och kollade runt i Falbygden. Väldigt spontant blev det. Så inga arga miner nu att jag inte hörde av mig till någon. Jag tror att mina föräldrar inte skrämde någon alltför mycket. Hoppas jag. Nej, det var sjukt trevligt faktiskt. Tack för den stunden.

Idag sågade vi upp våra plankor och reglar för vårt bygge i höst. Det var trevligt. Bära runt massa plankor och barka av och allt möjligt. Och värsta stora sågen. Den var såå stor och högljudd. Just det: största nyheten: JAG KAN LÄGGA IN SÅNA ÖRONPROPPAR I MINA ÖRON NU. Fast det gör jätte ont jätte länge efteråt. Det är ju olustigt det där. Men coolt vad man kan tvinga in i sina öron. Människan är så lustig med såna saker. Vi kommer på massa sådana konstiga saker hela tiden.

Vad mer har hänt? Det är så svårt att veta. Det händer massa och ingenting. Som i alla era liv. Det är ju det som är det lustiga. Att det typ händer en massa, fast ingenting alls. Sa jag inte det precis? Filosofiskt det hela. Nu ska jag ta avsked från er. 

Vi ses om två små veckor. Och då blir jag konferansös. Lyxigt. AABOW som vi bruka säga.

Kärlek.

/Eure nina.

Som det är. Det där livet.

Nu har det gått en hel vecka. Igen. Och jag tänker hela tiden: jag måste bli bättre på att uppdatera den här jävla bloggen (ursäkta bloggen. Jag hatar dig inte (än)). Och då blir det ju inte så. (OBS! jag kan ej garantera att detta beror på just dessa tankar. Citera ej. Använd ej som fakta för forskning. ”Don’t try at home”.) Men jag ska nu berätta för er lite om de senaste dagarna i mitt spännande liv här i Värmland (och härmed öppnas Ninas självbiografi - Del 1: Livet i Värmland. Fast det där är fusk. Jag är faktiskt inte född i Värmland. Såhär bättre?: Del 1: Ninas barndom. Del 2: Ninas tonåren och start i Sverige. Del 3: Ninas studietid. Del 4: Nina i Värmland. Oj, oj, vilket tråkigt liv jag har haft. Vi kan säga att det beror på sammanställningen. Men nu ska vi komma till punkten. Till meningen.) Hör nu opp!

Ja, mina kära vänner. Vi har inte haft någon toalett här i vårt lilla kretsloppshus. Det här är inte min bajshumor som talar, utan yttersta sanningen (bistra sanningen). Det är såhär att vi bytte ut vår lilla bajstunna i källaren mot en större bajstunna. Vi rev väggar, ändrade trappor, sågade rör och byggde ihop allt igen (utedörren skonades precis, men det var nära ögat att vi skulle fått ta isär den också). Det här är inte ninaöverdrift, utan sanning. Fyra hjältar skyfflade bajs och var efteråt insmetade med samma produkt. Då, när de var insmetade, kunde vi börja montera den nya tunnan (finns film om det här på Duskos blogg om just insmetningsprocessen). Ok. Nu räcker det. Många kanske redan vet det här. Man ska aldrig berätta saker för mycket. Då tappar de ju sin lukt. MEN: det ni inte vet är att vi fick besök av folk i tisdags! Runt 40 besökare från ….-folkhögskola (ifall ni vill veta vilken får ni fråga mig personligen. Detta är för hemligt för stora internetet). I stort sätt var det såhär: Vi rensade ogräs i regn, medans de kollade på (inte riktigt. Men man skulle kunna upplevd det så. Fast det var inte så).Just då, när dessa besökare kom till oss, var rören i källaren inte alls sammankopplade. Jo, ni kanske anar vad som kommer nu?

Just det. Det blir paus. Det blir toakö. Det blir kaos. Det öppnas snören som sitter fastspännda runt toalettstolen (!). Det kissas. Det rinner in i källaren. Det är bara tragiskt. Det är skrattretande. Det är tragiskt. Ja, dessa människor kissade helt enkelt (fullt ös) i vår källare. De öppnade 2 toalettstolar från säkerhetssnören som tydligt säger: Hoppsan, här är något konstigt med toalettstolen. Jag kanske inte ska kissa här?  Och just det, sa inte Michael att vi skulle gå på toa i Gymnasiets matsal? Hmm. Ja, men tur att de inte bajsade i alla fall. Ni vet, positivithet är det bästa och det som räknas. (OBS! Enligt vissa människor.) 

Nu har vi toaletter igen och nu kan alla som vill bajsa inomhus eller på utedass. Vi får välja helt fritt. Som i det där fria landet. Långt borta. Amerikat tror jag det heter. Där de alltid säger: It’s a free country. Inte vet jag ifall det är så mycket friare där (men i utvandrana, som jag lyssnar på med mina sambos just nu, vill några dit. HA! En till nyhet (ljudbokens lyssnande) i första nyheten) Det var den nyheten. Och den största.

Sedan har vi haft massa översvämning här hemma i Krokbäcken. Hela källaren var full med vatten. Och till slut hade vi inget vatten heller. Det var ganska tokigt. Men nu är det löst också. De pumpade ut massa saker ur våra rör. Nu är det fint. Pumpen låter bara lite (väldigt) mystiskt. Tvättmaskinen slutar inte tvättar. Vattnet kommer ojämnt ur kranarna. Toalettspolningen låter oroväckande. Så det går rätt bra nu. I alla fall med lite positivism.

Igår blåste vårt växthus sönder. Som vi hade plastat så fint. Nu är väggarna sönderrivna. Fast vi löste ju det genom att lossa plasten och rulla upp, så det ligger däruppe vid gaveln. Så nu är plasten sönder, måste sättas fast igen och befästningsribborna har blåst bort. Men det kunde ju varit värre. Plasten kunde gått sönder helt och hållet. Om man tänker positivt.

Vad mer har hänt? Jo! Jag har färdigställt mitt livsförsta stickningsverk. Vantar. Bruna sådana. De blev klara. Det är väl det bästa med det hela. För de blev ju ganska så olika i utformning. Men de har ju form av vantar. Sådär positivt tänkt. Ifall man gillar det.

Dagens dag underhölls med trädgårdsplanering. Vi har väl gjort lite. Räknat. Mycket räknat. Jag satt med det nu ikväll innan jag började skriva det här bajset. För vem vill inget hellre än att rita 300 potatisar i cirklar på ett papper? Men nu ska jag vara ärlig och erkänna att jag faktiskt tyckte det var roligt. Det var segt i skolan, däremot löste sig skiten i mitt huvud på hemvägen och då ka man ju skratta lite neurotiskt igen. Härlig dag. Mat återfinns åter i mitt kylskåp. Plockmat. 15 kr för var gång man ta något. Erbjudandet står i två dagar. Välkomna. (OBS! jag tror inte att det är sanning. Men vad vet jag?)

 

Vad jag är sugen att skriva massa elaka saker. Det är nog för att jag inte har varit vaken såhär sent på flera veckor (OBS!(vit)lögn. Oslo var ett undantag som ej räknas). Då blir jag kanske elak. På natten. När jag annars sover tidigt. Jag vet inte. Ska utföra en del experiment om detta och återkomma med resultat.

Så mina kära läsare. Det här håller på att urarta. Ha en riktig fin fredag nu (klockan är 00:03) och njut av storm, regn, sol eller vad ni nu har för väder! Valborg är ju också nu. Var försiktiga. Det kan hända massa dumma saker då. Fast även roliga (i positivsters värld åtminstone).

Tack, tack. Vi höres. Kanske synes.

Puss & HEJ!

/Eure nina.

Ps: !VIKTIGT! Vissa delar i denna text är starkt överdrivna/underdrivna. Jag kan inte gå in på detaljer vilka delar det rör sig om, men vill ändå informera om och poängtera detta. Vi kan skylla på överkokning av ett huvud som absolut inte vill sova men måste. Uff, vilken tragisk historia ni fick här nu på slutet! KUSS.