The daily news. Short version.

Alltså, jag har liksom ingen koll egentligen vad som är intressant och vad som är mindre intressant. Innan hade jag Frida som hjälp och så, men nu är jag helt ute i det blå. Så om ni blir uttråkade: säg till för Guds (Emilias) skull! Bra, då var det utplånat och förklarat. Inget är mindre olustigt än ett sovande publik. Tror mig, jag vet. (eller det vet jag väl inte. Egentligen)

Så. Då är det dags att få berätta om de gångna dagarna. Vilka historier ni kommer få läsa om, ojojoj. Livet liksom bara rinner vidare för varje dag. Exakt så är det här med: Vi fortsätter helt enkelt där vi slutade. Som ni vet var Sebastian ju lite deprimerande, men vi fick en uppföljning av Martin. Han jobbar med kontinuitetsskogsbruk. Typ mer hållbart skogsbruk helt enkelt. Enkelt: Man får bara fälla ett träd om man vet vad man ska ha det till. Aldrig kalhugga. Vara lite snällare mot skogen. Så om ni har skog kan jag rekommendera att anlita honom så hjälper han er att få er skog levande och sund och lycklig och så kan ni bli rika män också (för det är bara män som blir rika.). Han har snygg rock också. Jag kommer troligtvis aldrig blir skogsbrukare. Tror jag. Jag började tycka synd om träden som vi bestämde oss för att ”fälla”. Vi får la (ß västgötska/värmländska. Yeah!) se hur jag bete mig nästa vecka när jag med motorsåg ska härja mot träden, skogen, naturen, livet. Det blir det ju även en säkerhetsrisk för samtliga, även människor, i min omgivning. Med min koordination. Jag och ett vapen i min hand – inte en bra kombinaschion. Jag tvekar starkt att jag kan det här överhuvudtaget. Min stora rädsla-moment. Dessutom: det är bara hemskt att ta bort träd. Hur ska jag lösa detta fruktansvärda dilemmat. Häng kvar, så får ni läsa. (Ha, jag är som moderna median. Sådär lura kvar er liksom)

Bild tagen av Emilia. Kalhygge och annan skog i bakgrunden.

Sedan blev det helg igen (nu blev det kvällen). Fredag var pizza-häng med kursare i kretsloppshuset. Trevligt. (OBS! Även första hemlängtan-attack, inte ledsen men lite sorgsen bara. Människor vill ju läsa om missnöjen och ledsenhet har jag förstått. Det känns ju så gött hur man har det själv då. Varsegoda!) Resten: En riktigt familjehelg med Krokbäcks-kollektivet. Vi var på en liten skogsutflykt i lördags:

bild tagen av Emilia: grönsakshackning.

bild tagen av Emilia. pizza-ätande.

Snygga vi på utflykt. snyggast är ju helt klart Emilia.

På kvällen var vi i dagiset och kollade på melodifestivalen. Jag har inte blivit övertygat att det är bästa grejen den här gången heller, mild uttryckt (förlåt Emilia). Men det var fint för min nyblivna pappalediga käre storebror ringde mig. På söndag var vi nere vid vår sjö. Sjöäventyret: På vägen dit gick vi förbi våra grannar. Deras ena ko hade massa blodigt gojs hängande ur rumpan. Vi tyckte det såg förskräckligt ut, så vi tänkte ”Vi presenterar oss för grannarna och samtidigt nämna sjukdomsbilden.” Det visade sig att mamman (kossan) hade kalvat på natten och att det därför såg ut som det gjorde. Emilia upplyste mig därefter att det var oekologiska köttkor, för då tar man bort bebisen direkt så att mamman inte producera för mycket mjölk och sånt. Sorglig historia det måste jag erkänna. Att jag aldrig har muntra historier. Ufff, landlivet är tufft. Grått. Bistert. Men det var fint: Jag klappade tjocka svarta ponyt Rudolf/ine (?). Väldigt fin kamrat det där. Jag är kanske lite kär. Vi presenterade oss även för Lennart med fina gården. Och sedan hängde vi vid vattnet. Därefter var det slut och filmen Tillsammans.

Monday, sweet Monday. Morgonen börjades med ekorren Gusteline eller Gustav. Hen är ett väldigt lustigt firilur. Sprallig och underhållanade. Kollade på hen hela morgonen. Sedan var det dags för skola och vi lärde oss allt om surning av grönsaker och annat. Min grupp surade vitkål, kålrot, enbär och kummin. Ni får alla skaffa er varsin krus (Gärtopf) och så mjölksurar vi allesammans när jag kommit hem till hösten (jag ska tvinga er). Lätt. Trevligt (om man inte ska riva vitkålen. Det är drygt det där med osthyvel, fingrar och vitkål. Ingen bra kombi. Speciellt inte om solen bara tvinga en att svettas och bli äcklig i kroppen. Alltså när man är tvungen att vara inomhus. Äsch, ni kanske förstår, kanske inte.) Sedan hade vi även en hjärt- och lungräddningsutbildning. Med lill-anne-dockor. Så om ni har hjärtstillstånd, ring mig så räddar jag er.

bild snott från google. ej min vän.

våra mjölksurningar!

Och så blev det idag, tisdag. I förbifart kan jag väl nämna att jag förstörde vår väg här hemma i morse. Stora hål liksom. Men nu till det intressanta: Idag hade vi Ninni. En riktig cool kvinna. Mycket sympatiskt är hon också. Trevlig liksom, fast på ett bra sätt, inte äckel-trevlig. Hon berättade vad vi kommer lära oss med/av henne. Det var massa olika saker som ni får se framemot! (Ska skriva snart första lära-ut-mailet har jag tänkt.) Sedan så lärde vi oss allt om groddning, spirning och blötläggning, teori+praktik. Så snart har vi massa godsaker: Freshness och YEAH! :) Dagen avslutades helt fantastiskt med promenad till badplatsen (så mycket bad det ska bli snart. Tills läpparna är blåa och tänderna klapprar) och en timmes vuxensaga. Helt jätte fint.

våra groddningar och spriningar. inte så vackert just nu, men ändå...

En liten rolig grej som höjdpunkt innan slutet: alla vi skulle berätta en sak om oss själva som ingen annan visste än. Och då kom en otippat överraskningen: Louise, biologen och naturvännen, som jag bor med ….Trumvirvel, tystnad av spänning, andnöd av anspännning… hon älskar att åka till traktor-pullings-tävlingar. Tunga motorer liksom. Typ traktorer som har jätte tunga släp på lerbanor som tävlar och spruta eld och allt möjligt. (Jag måste erkänna att jag inte förstod riktigt vad de gör.) Aldrig att jag hade gissat det. GALETT (blandning mellan galant och galet). Helt tokigt. Men det är ju kul att vi alla har våra sidor och intressen som vi inte skulle gissa på (och kanske inte helt förstår - Förlåt Louise). Michael är också cool, han har flugit med såna drakgrejer utan motor. Fan, om man ändå var modig och vågade såna saker. Hmm.. (alla ni andra är också = coola. Så att ingen gråter nu. Tack.) Nu är vi i nuet. Inget mer har hänt. Tror jag.

Längden blev ju inte kortare precis (det är precis som med min penis.) (Nähä. Skrev jag det där precis? Schnusk. Skamsen. Jag är rödflammig i ansiktet nu. Och det är inte Niveas fel.). Men de två sista inlägg var ju korta liksom. Utjämning. Som tidsutjämning. Snart dags för det förresten.

Liebe.

/Eure nina.

Ps: Jenny har lärt mig sticka. Imorgon ska jag börja med ett par vantar. (Ps i Ps: Jag hatar inte dig. Nu är det internetat. Sanningen kan inte bli mer sann.)