tisdag 3 april 2012

Voilà här kommer nyheter från Sunne. Typ Sunnenytt (fast inte i pappersformat och utan reklam)


Komposten är klar. Sedan länge. Vi snickrade alltså klart i fredags. Herregud, vad jag måste bli bättre på att skriva snabbare, jag kommer ju inte ihåg vad vi har gjort. Jag kan väl börja med helgen helt enkelt. Då är det väl lördag vi börja med. Det låter som en plan och vad är inte bättre än en plan? (mycket… men låt oss inte gå inte på det, då sitter vi här tills imorgon.)

Lördag. Det var varmt. Fint. Sol och kaffe och stickning i trädgården och Jennies veganska plättar. Allt detta till frukost. Sjukt lyxigt och fint gjort. Uff, hjärtat bara bli en millimeter större, bara av tanken. Sedan skulle Jennie då in till Kretsloppshuset för att garva skinn. Så vi cruisade över till andra sidan. Jag tänkte åka och handla mat i Sunne och kolla på en gård som är till salu. Men det blev allt lite annorlunda. Livet gör ju sina små lekar. Jennie och Frida och en man (ursäkta, men jag tappade ditt namn. Det är sjukt oförskämt och jag ber tusenfalt om ursäkt. Men det är väl det där med namn. Ingen kan de, alla har dem) garvade för fullt killing, ekorreungar och ormar. Det låter bisarrt, men är sant. Ekorre och orm var mest mannen som garvade. Roadkills. (ß finns en bra låt om roadkills på spotify. Tipps.) Jag satte mig och började på ett namnskylt till Konrad (komposten), som just löt Konrad Kompost. Satt hela dagen med det. Typ täljde in bokstäver i en trädplanka. Inte det vackraste jag har producerat i mitt liv, men vad fan. Sedan kom det ett medelålders par också. De hade gått ett av de första åren på Skatteungbyn (typ ´81 eller något sånt). Och kollade på oss och huset och garvningen. Det var lite mysigt. Att någonting händer liksom. Något som får en att bli överraskat. Härligt. Sedan blev det kvällen. Eller eftermiddag. Och så kom det: Vi åkte alla tre för att kolla in första gården!! En som är till salu alltså. Åh, så ljuvligt jag tycker det är att kolla runt på hus och gårdar. Vi blev inte kära, så vi kommer inte köpa det. Ursäkta besvikelsen. Men vi kollar vidare.



Efter husesyn åkte vi och dumpstrade. Min dumstringspremiär i Sunne! 
Söndag. Trädklippning hos Fridas föräldrar. Sjukt mysigt bor de. Och vi beskärde träd så mycket vi kunde. Louise kom också och jag och hon klippte det stora trädet. Jag försökte klättra och klippte och höll på, men jag var inte i superform. Men fan vad roligt det är. Vi fick världens lyxmat också. Så väldans gott. Och de var så sjukt snälla och gjorde allt veganskt. Jätte fint. Och så var det roligt att träffa Fridas familj också. Emilia, Louise och jag åkte hem efter tårta och apelsiner för att gå på byalagsmöte. Det var spännande men inte jätte underhållande ändå. Så jag besparar er mötet. Vi hoppar snabbt vidare till måndag istället. Tycker jag.


Nu kommer hästkörningsveckan. På måndag var vi först inomhus och träffade världens coolaste kvinna: CECILIA. Hon är faktiskt coolast i hela, hela världen. Hon berättade lite om sig själv, att hon har en gård alldeles hon bara hon. Och att hon ska bygga hus. Och att hon har barn. Och djur. Och företag. Och att hon bara är bäst. Jag är lite kär. Jag erkänner direkt. Det ingen idé att neka. Sedan kollade vi på lite film om arbetshästar och hur man jobbar med dem. Därefter åkte vi ut till ”vår” skog och kollade på vägen vi har frilagd och hur hästen ska köra där inne och så. Jennie och jag åkte på eftermiddagen förresten in i Sunne och skaffade oss lånekort på biblioteket och lånade massa ljudböcker och böcker och tjafs. Sedan sov vi. ATT jag måste bli bättre på att blogga. AHHHH, jag tappar fokus. Ögonen rullar, huvud jobbar och fingrarna tippar. Det blir ändå bara fel. FOKUS. 

Tisdag hämtade Cecilia, coola kvinnan, oss med hennes bil och vi fortsatte till skogen. Och så träffade Alkazar (förlåt om jag stavar ditt namn fel). Förälskelse 2. Vilken hingst han är. Muskulös. Stor. Stark. Snygga ben. Snygg rumpa. Fina bruna, stora ögon. Svart hår. Inget skägg dock, men sjukt mjuka läppar. Lugn också. Stabil liksom. Vi klappade honom och borstade honom. Och så klädde vi på honom i hans arbetskläder. Louise körde honom först och han är väldig snabb. Jag var lite rädd att köra. Vill inte dra i remmar som gör ond i hans mun. Jag är ju ändå kär i mannen. Men det visade sig att han lyssnar på vänster och höger och brrr och knockkncock (typ, alltså såna läten liksom). Det gick bra och vi klarade av det alla galant.




alkazar och jag.

Onsdag och torsdag högg vi mera skog. Massa träd föll. Vi bara röjde massa. Helt galet. Men det började kännas i armarna. Torsdag sådde vi även lite tomat, chilli, basilika. Gör det nu om ni vill ha växter i tid! Högsta tidpunkt nu för det! Sedan kom tragedin, men jag var inte närvarande. Men tragedier lurar ju alltid runt hörnkanten. Det är som skuggan som alltid följer efter oss. Bara att skuggan håller sig undan, olyckan gillar mer att hoppa fram. Sådär: BUHHH! Ok, nu ska jag berätta historien för er så som jag fick höra den. Emilia ville rida Alkazar. Jag ska kanske här berätta att Alkazar är en häst, inte en man. Och så gjorde hon det. Det var ju ingen olycka tror ni, men vänta nu. Sluta kräva karamellen direkt (förlåt Emilia att jag kallar olyckan för karamell, men människan har ju den perversa åtrån att tycka om kärleks- och olycks historier. Det får de att må bra. Lite som godis.) I alla fall skulle Emilia rida ner för en backe tillsammans med vackra Alkazar. Och då började han trava. Sadeln var inte spänd. Alkazar stannar. Det gör inte sadeln och därmed inte heller Emilia. Sadeln glider. Emilia faller. På svanskotan. Och får ett hack i fingret. Det blöder. Emilia hatar sitt blod. Vill svimma. Cecilia är livrädd i bakgrunden och tror att Emilia håller på att dö. Det hela slutar lyckligt med att Emilia och Alkazar sover tillsammans i stallet. Men Emilia har ond. Mycket ond. Så ond att hon får vandra mitt i natten i skogen för att inte spy. Nästa morgon kommer hon skrattande hem till Louise och mig (Jennie sov i vindskydd i två dygn. Starka kvinnan). Hon skrattade och var glad och berättade denna tragiska historia för oss. Nu mår hon bra. Och svansen är nog helt ok den med. Så långt jag vet.

Fredag var sista dagen i skogen (Astrids skog). Högg ner lite granar och Astrid visade runt oss på gården och förklarade för oss hur det hela gick till förr. Hon är också en riktigt cool kvinna. Så mycket hon kan och kommer ihåg. Helt otroligt. Och vad som finns där på gården, gömd i alla små utehus. GALET. Sedan plockade vi ihop lägret. Därefter var det tid för adjö! Helt sorgligt. Jag blev alldeles ledsen i ögat. Hejdå Alkazar och världens största tack för denna vecka! Du gjorde denna vecka helt fantastiskt och du är så stor och stark och snygg. Hos dig så kände jag mig trygg.

HELG! Vi är slut. Lite slut. Lördag kollade vi på en till gård, åkte till en loppis, åkte in på lokalmarknad i Sunne (två stånd), handlade mat, åkte hem, sådde för vår egen odling, åt, sov. Vilken cool dag, eller hur? Det bästa var kvällens avslut med ljudboken: Häxorna av Roald Dahl. Jag rekommendera till er alla.

Idag, söndag gjorde vi årets utflykt. Torsby! Vi åkte och badade. Louise kunde sorgligen inte hänga med, hon är lite krasslig. Men Emilia, Jennie och jag simmade, bastade och duschade. Helt fantastiskt. Tänk sedan när vi kan simma i alla tusentals sjöar här… När vi kom hem åt vi igen (det är det vi gör här. Nya hobbyn: Äta och sova = livet) och nu lyssnar vi på Häxorna, jennie+emilia bakar sjukt många olika kakor, Louise vilar sig och jag skriver ett dåligt blogginlägg. (Förlåt för det förresten.)

Finns en ny blogg från en kursare också: http://jabagore.wordpress.com/.

Tack för er uppmärksamhet.

Liebe.
/nina.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar