La grande finale de Malmö.

Igår - min sista natt i Malmö. Jag andades ut efter offentliggörandet av den här bloggen. Första inlägget var gjort. Nu kunde det bara inte ske något värre. Men Malmö kan mer. Malmö kan toppa allt. Malmö är bara staden som gör det omöjliga möjligt. Tur, otur, ingenting - allt. 

23.54 ringer mobilen. Det är Ester. Jag hade redan funderat över hur länge en sådan där opera kunde hålla på. Men det var inte nyckeln som var glömt utan foten som hade vikit sig. Ester ringde från akuten och inte från utanför ytterdörren. AKUTEN. Samtal från akuter måste vara det värsta som finns. Tankar går hysteriska och galet snabba fram och tillbaka (vad har hänt?). Men de har ju typ bara några sekunder på sig. För sedan kommer ju svaret, igår: "Jag har kanske brutit benet. Ville springa till bussen. Hoppade hästhopp (förstod jag det här rätt Ester eller var det någon annan hopp?) och så sa det knack i fotleden. Och sedan den jävliga, hemska smärtan." Ambulans, väntrum 1&2 - hela köret redan avklarat. Ester frågade efter skjuts och sällskap. Jag flutschade med generator-bilen till sjukhuset. Och det var lite spännande (fast såklart var det mest bara hemskt att Ester hade skadat sig). Vi bara hoppade från massa olika väntrum fram och tillbaka och väntade. Själva röntgen och svaret gick fort. Det blev en smärtsam hemväg för min tappra vän. Antingen en-fots-hoppande eller smärtsam upptramp på trasiga-foten (helt naken och kall mot den blöta asfalten också). Det var verkligen fucking synd om Ester. Sånt händer ju bara inte. Efter en Operabesök. Helt nyktern. MIN STACKARS ESTER.

Det mest positiva av det negativa: foten är inte bruten. Och jag har återigen utmanat min sjukhusfobi. Jag hoppas foten läker snabbt och att det snart slutar göra så jävla ont! (Starka kvinnan, du fixar det här!) Ni därhemma får ta bra hand om min fina Ester nu... 

Idag drog jag från Malmö så snabbt som jag hade packat bilen. Den här staden ville tydligen bli av med mig. Jag har förstått vinken. Det blev en trevlig, sjukt befriande bilfärd. Tomma motorvägar, mycket hög musik och live-sång (som överröstade märkliga och orobildande ljud från kopplingen. Bilen reparerades för fan igår). Nu Broddetorp. Inga fler inlägg före Sunne.

TACK MALMÖ. /Nina